…J*vla Facebook, personligen är jag jävligt trött på folk som tror Facebook är en dejtingsite!!
Får en förfrågan , jag godkänner! (Bra Marknadsföring blogg / butik)
Men sen är man alltid nyfiken varför personen adda mig (Man är trots allt en liten profil som synts innom fitness sammanhang,oftast vill jag tror att det är anledningen till varför folk ”addar” en)
Vilket fall som helst…
Jag är inloggad på chatten – en killen skriver till mig som jag inte känner igen!
-Hej, allt bra?
Jag svarar – Ja tack, sj? känner vi varann?
- Nej det gör vi inte!
-Varför la du till mig då?
-Tyckte du var fin…
Sen skriver han direkt efter – sådär otrevlig……………..
Jag svarar , gillar inte när folk ”addar” mig för att dom tycker jag är ”fin”! står klart och tydligt att jag är upptagen, eller missade du det helt??
-Jaja hahhahaa skriver han… (Han tar verkligen åt sig stackarn, det var han inte beredd på)
Då svarar jag bättre lycka nästa gång! (Och tar bort killen från min lista)
Man kan sköta det så mycket snyggare ! får man ett mail där som skriver ngt vettigt eller liknande så är det ok,men att vara ”så på” är det värsta jag vet!
Tex: Hur får jag upp ditt intresse för mig? – Du är den ABSOLUT finaste tjejen jag sett (Hur många såna mail skickas inte ut per dag?
osv – det är bara pinsamt värre! jag uppskattar när folk är ärliga / beter sig – respekterar att man har någon partner!
Men nej , på FB är det fritt fram och göra precis som man vill…

Jag skulle ALDRIG maila någon och skriva jag tycker du är så fin wow vilken kropp blablabla – speciellt inte när man är upptagen!
Så gör man inte – de flesta som skriver har förhållanden! tänk vad glada deras flickvänner hade blivit OM de vetat vad deras pojkvänner / män skriver till andra tjejer…
Vet att mitt ex kunde skriva såna här saker till andra tjejer – vilket jag absolut INTE tyckte var ok , och som jag tog upp! (Då man själv aldrig skulle göra det) men då plötsligt var man svartsjuk! – Personlig osäkerhet och en dålig självtillit det fick man höra! =)
Förtroende är grundpelaren och det allra viktigaste i ett förhållande. Den som har förtroende, tvivlar inte. Jag tvilar inte på min partner (Chris i detta fall) men jag tvilar på andra – för jag vet hur fula folk är! jag är så pass ärlig så jag berättar om jag får mail / sms av personer som inte borde höra av mig!
Haha kom och tänka på låten Joline - ”Snälla Joline ta inte min man…” som gav mig följande tankeställare ; Hade jag verkligen gjort något om någon försökt sno min partner?
Kom fram till att jag inte hade bett verklighetens Joline (som jag uppfattade vara någon manslukerska utan dess like?) att inte ta min partner. Är det så att jag vet att min partner kommer att lämna mig för ”Joline” så finns det ingen anledning att försöka stoppa det då hon uppenbarligen inte är ämnad för mig, eller hur?
Samma sak gäller för otrohet. Jag hade inte, om jag hade haft möjligheten, stoppat min partner från att vara otrogen då jag anser att tanken på att vilja fullfölja otroheten är ekvivalent med det fysiska utförandet.
Vill han/hon vara otrogen är det hennes beslut och rättighet men påföljden med seperation kommer till skott.
Träffar man någon annan så ska man vara öppen med det INNAN man gjort något. Det handlar om respekt för ens medmänniska. Gäller självfallet för mig med…
Man kan inte bygga en mur hög nog runt honom/henne för att hindra otrohet…om han/hon vill vara otrogen kommer han att vara otrogen. Har jag fel?
OJ vilket långt inlägg det blev